Jämställdhetsbonus
Vi ansökte om jämställdhetsbonus här i residenset här om dagen. Det var inte någon tråkig upplevelse. Vi har valt att ta ut alla dagar på Sigge då Marcus har ett tacksamt jobb att vara ledig från vid behov och jag med all sannolikhet inte kommer att jobba heltid när det väl är dags. Så när vi tagit ut sista SGIdagen på Sigge så passade vi på att ansöka och räkna ut vad bonusen skuulle bli. I runda slängar 6000 kr skattefritt kommer på deklarationen i maj. Det tackar vi svenska staten för! Detta får vi för att Marcus har fått spendera massor med tid med sina barn vilket jag tror för dem närmare varann samt att jag har fått studera vidare på min utbildningen vilket kommer leda (förhoppningvis) till ett roligare och bra mycket mer välbetalt jobb.
Har en kompis som velar massor i frågan om hon ska sätta sin dotter på dagis när hon blir storasyster eller inte. Jag vet precis hur det är och är inte avundsjuk på henne att at detta beslut. Det valet deras familj väljer kommer garanterat bli bra för dem. Vad jag vill komma till är att jag personligen är så tacksam över att vi inte satte Sigge på dagis. Min övertygelse har blivit mycket starkare över att barnen bör vara hemma med sina syskon och föräldrar. Då menar jag de barn som har rätt till 15 timmar. De barn som går på dagis som "vanligt" säger jag inget om. Min övertygelse har stärkts mycket genom min utbildning där vi läst om anknytning och barn som inte mår bra. Allt fler barn mår dåligt idag och vi vet inte alltid orsaken till det och då kommer anknytning mellan barn-förälder på tal. Att bli lämnad på dagis som 1-1,5 åring medan mamma och lillebror/syster går iväg tror jag kan leda till någon form av separationsproblematik. Vissa säger att barn i denna ålder inte kan dra dessa paralleller, men jag håller inte med om det. Visst tror jag att det kan vara bra att sära på syskon ibland, men då inte 15 timmar i veckan till en grupp med 15-20 barn och tre vuxna. Det blir ca fem barn per vuxen. Dessutom under tre timmar om dagen vilket gör att de inte känner anknytning till någon vuxen för det hinns inte med samt att det inte är samma personal var dag. Att vara hemma med två barn skulle ge två barn per vuxen eller kanske tre om man har tre barn. Oavsett så får de mer uppmärksamhet hemma, av en person de känner, älskar och känner trygghet hos och i sin trygga hemmiljö. Ska barnen lämnas bort är det nog bättre att göra det till mormor, morfar, farmor, farfar eller annan som de känner anknytning till sedan tidigare.
Kanske tycker ni att det är ett jäkla tjat om anknytning, men jag har både under mina studer och jobb förstått att det är viktigare än vi kanske tidigare trott, eller åtminstone jag trott. Jag säger inte heller att jag har rätt i allt det jag skriver men jag tycker såhär och tycker mig själv ha tillräckligt med belägg för det jag skriver.
Detta är något jag har funderat över allt mer och framför allt den sista månaden. Alfred ska börja dagis i augusti är det tänkt och jag börjar få ångest redan över det. Jag skulle inte tveka en sekund att vara hemma till jul med båda pojkarna om det var möjligt. Då ska de förvisso börja på dagis på "riktigt", men jag anser ändå att han är för liten. Skulle jag stå utan jobb i höst, gå på a-kassa eller liknade så skulle han nog få vara hemma med mig. Sigge som då är över två år vet jag inte... Men jag vill inte tänka på det nu, så det skjuter vi framför oss :) Ni som känner mig tror väl jag har blivit knäpp för detta är en helomvändning i mitt tycke och tänkande. Men efter mycket funderingar samt denna artikel har jag verkligen tänkt om.
I övrigt flyter allt på bra här hemma. Marcus är underbar som hemmapappa och jag är grym som SO-lärare på halvtid, hehe. Närå, men det flyter på kanon. Det tråkiga är vädret och då framförallt halkan som gör att barnen kanske inte kommer ut så mycket. Det roliga är dock att Kyrkis börjar imorn och det vet jag en liten kille som är överlycklig över!
Har en kompis som velar massor i frågan om hon ska sätta sin dotter på dagis när hon blir storasyster eller inte. Jag vet precis hur det är och är inte avundsjuk på henne att at detta beslut. Det valet deras familj väljer kommer garanterat bli bra för dem. Vad jag vill komma till är att jag personligen är så tacksam över att vi inte satte Sigge på dagis. Min övertygelse har blivit mycket starkare över att barnen bör vara hemma med sina syskon och föräldrar. Då menar jag de barn som har rätt till 15 timmar. De barn som går på dagis som "vanligt" säger jag inget om. Min övertygelse har stärkts mycket genom min utbildning där vi läst om anknytning och barn som inte mår bra. Allt fler barn mår dåligt idag och vi vet inte alltid orsaken till det och då kommer anknytning mellan barn-förälder på tal. Att bli lämnad på dagis som 1-1,5 åring medan mamma och lillebror/syster går iväg tror jag kan leda till någon form av separationsproblematik. Vissa säger att barn i denna ålder inte kan dra dessa paralleller, men jag håller inte med om det. Visst tror jag att det kan vara bra att sära på syskon ibland, men då inte 15 timmar i veckan till en grupp med 15-20 barn och tre vuxna. Det blir ca fem barn per vuxen. Dessutom under tre timmar om dagen vilket gör att de inte känner anknytning till någon vuxen för det hinns inte med samt att det inte är samma personal var dag. Att vara hemma med två barn skulle ge två barn per vuxen eller kanske tre om man har tre barn. Oavsett så får de mer uppmärksamhet hemma, av en person de känner, älskar och känner trygghet hos och i sin trygga hemmiljö. Ska barnen lämnas bort är det nog bättre att göra det till mormor, morfar, farmor, farfar eller annan som de känner anknytning till sedan tidigare.
Kanske tycker ni att det är ett jäkla tjat om anknytning, men jag har både under mina studer och jobb förstått att det är viktigare än vi kanske tidigare trott, eller åtminstone jag trott. Jag säger inte heller att jag har rätt i allt det jag skriver men jag tycker såhär och tycker mig själv ha tillräckligt med belägg för det jag skriver.
Detta är något jag har funderat över allt mer och framför allt den sista månaden. Alfred ska börja dagis i augusti är det tänkt och jag börjar få ångest redan över det. Jag skulle inte tveka en sekund att vara hemma till jul med båda pojkarna om det var möjligt. Då ska de förvisso börja på dagis på "riktigt", men jag anser ändå att han är för liten. Skulle jag stå utan jobb i höst, gå på a-kassa eller liknade så skulle han nog få vara hemma med mig. Sigge som då är över två år vet jag inte... Men jag vill inte tänka på det nu, så det skjuter vi framför oss :) Ni som känner mig tror väl jag har blivit knäpp för detta är en helomvändning i mitt tycke och tänkande. Men efter mycket funderingar samt denna artikel har jag verkligen tänkt om.
I övrigt flyter allt på bra här hemma. Marcus är underbar som hemmapappa och jag är grym som SO-lärare på halvtid, hehe. Närå, men det flyter på kanon. Det tråkiga är vädret och då framförallt halkan som gör att barnen kanske inte kommer ut så mycket. Det roliga är dock att Kyrkis börjar imorn och det vet jag en liten kille som är överlycklig över!
Andra dagen
Japp idag var det andra dagen på mitt nya jobb och det känns sjukt bra! Trodde inte jag skulle tycka det var så kul att börja jobba men det är det. Det blir nästan lite "semester" att komma hemifrån, att tänka och prata vuxet och inte bara om barn, barnvagnar, mat, leksaker, ja you name it. I 20 månader har jag gått hemma med barnen och jag har inte alltid älskat det det erkänner jag, framförallt inte första tiden med Sigge. Men det har blivit roligare och när Alfred kom blev det jätteroligt. Så det var inte helt lätt i tisdags när jag skulle åka hemifrån, men jag vet att deras pappa tar fantastiskt bra hand om dem! Nu är ju det bara ett vik så efter påsk ska jag vara hemma igen och längtar nästa lite efter det. Aldrig är jag nöjd.. :)
Förövrigt börjar ordningen återställas här hemma efter kräkis. Jag fick en liten slänga av det, med ont i magen, men inget kräk som tur var. Alfreds mage har vart lite orolig, Marcus också, men inget värre.
Idag var vi och vägde den lille fisen. 10260 gram, 74 cm lång blev resultatet. Läkaren skrattade lite och tycket han var en stor och fin pojk :) Igår på föräldrargruppen visade Alfie upp vad han kan och det var han ensam om.. Visst är det kul att de lär sig saker, men med honom har det gått lite för snabbt.. På morgonen när jag eller Marcus kommer in till honom står han upp i sängen och skakar spjälorna och asgarvar. Det gjorde Sigge när han var 7,5 månad, Lafis är 6 månader. Jag ska intej ämföra, men det jag ville säga var att Sigge var "normal" i tiden, det är inte Lafis.. Men det ska nog bli folk av honom också!
Nu ska jag fixa lite mat, sen i säng. Vi har en liten pojk som vaknar på nätterna igen, inte ledsen eller hungrig, bara ligger och pratar och bökar och övar sig på allt nytt han lär sig. Kul för honom, inte för oss...
Förövrigt börjar ordningen återställas här hemma efter kräkis. Jag fick en liten slänga av det, med ont i magen, men inget kräk som tur var. Alfreds mage har vart lite orolig, Marcus också, men inget värre.
Idag var vi och vägde den lille fisen. 10260 gram, 74 cm lång blev resultatet. Läkaren skrattade lite och tycket han var en stor och fin pojk :) Igår på föräldrargruppen visade Alfie upp vad han kan och det var han ensam om.. Visst är det kul att de lär sig saker, men med honom har det gått lite för snabbt.. På morgonen när jag eller Marcus kommer in till honom står han upp i sängen och skakar spjälorna och asgarvar. Det gjorde Sigge när han var 7,5 månad, Lafis är 6 månader. Jag ska intej ämföra, men det jag ville säga var att Sigge var "normal" i tiden, det är inte Lafis.. Men det ska nog bli folk av honom också!
Nu ska jag fixa lite mat, sen i säng. Vi har en liten pojk som vaknar på nätterna igen, inte ledsen eller hungrig, bara ligger och pratar och bökar och övar sig på allt nytt han lär sig. Kul för honom, inte för oss...
Kräks
Äntligen har Sigge slutat kräkas! Han började natten mellan tisdag och onsdag och höll på hela dagen. Sen var det lugnt tills torsdagkväll. Då blev det byte och tvätt av sängkläder igen. Sen har det varit ganska lugnt, peppar peppar.. Men det i blöjan är inte okej ännu och inte hans aprit heller. det vet man ju själv när man haft magsjuka, då äts det inte på ett par dagar. Så nu kan vi bocka av den erfarenheten, magsjuk 1,5åring, på listan.
Undra om jag är den enda i Sverige i åldern 20-40 som inte såg Solsidan idag? Dock är det inte för att jag inte gillar det, utan av den enkla anledningen att Marcus inte är hemma och jag lovade att kolla det med honom. Så gulliga är vi i vår familj.
11 februari. Datumet då jag återvänder till brottsplatsen. Hahahah nu var jag rolig.. Brottsplaten är Gotland och jag ska åka dit och hälsa på Maria och Carso. Herregud vad underbart det ska bli! Har inte avrit där sedan juli 2008. Inga barn ska följa med, ingen man. Kommer kännas konstigt i hjärtat, framför allt då jag ännu inte varit från Alfred någon natt. Sigge har vart iväg med pappa i Skåne ett par nätter och han har sovit hos mormor och morfar flera gånger. Men inte min bäbis Lafis, han har bara vart hos sin mamma och pappa.. Kommer kännas konstigt men jag tror det är nyttigt att vara från dem lite grann.
Tänk att vår lilla kille vuxit så mycket och blivit så stor att han kryper, sitter och ställer sig upp.. Jag hinner inte med och ibland är det med ett liten sting i hjärtat jag tänker på att de kommer bli stora och växa ifrån mamma och pappa. Inte vara beorende av oss på det sätt de är nu. Jag vet att det är så livet är, men ibland måste man få lov att tänka så.
Undra om jag är den enda i Sverige i åldern 20-40 som inte såg Solsidan idag? Dock är det inte för att jag inte gillar det, utan av den enkla anledningen att Marcus inte är hemma och jag lovade att kolla det med honom. Så gulliga är vi i vår familj.
11 februari. Datumet då jag återvänder till brottsplatsen. Hahahah nu var jag rolig.. Brottsplaten är Gotland och jag ska åka dit och hälsa på Maria och Carso. Herregud vad underbart det ska bli! Har inte avrit där sedan juli 2008. Inga barn ska följa med, ingen man. Kommer kännas konstigt i hjärtat, framför allt då jag ännu inte varit från Alfred någon natt. Sigge har vart iväg med pappa i Skåne ett par nätter och han har sovit hos mormor och morfar flera gånger. Men inte min bäbis Lafis, han har bara vart hos sin mamma och pappa.. Kommer kännas konstigt men jag tror det är nyttigt att vara från dem lite grann.
Tänk att vår lilla kille vuxit så mycket och blivit så stor att han kryper, sitter och ställer sig upp.. Jag hinner inte med och ibland är det med ett liten sting i hjärtat jag tänker på att de kommer bli stora och växa ifrån mamma och pappa. Inte vara beorende av oss på det sätt de är nu. Jag vet att det är så livet är, men ibland måste man få lov att tänka så.
Dagens middagstips
* Stekta tjocka revben (med massor av grillkrydda)
* Homemade fries
* Coleslaw
* BBQsås
* Vitlökssås (Marcus recept som slår allt!)
Lite vin till, På spåret från igår, Hipp hipp och sen en film.
Satan va gött...
* Homemade fries
* Coleslaw
* BBQsås
* Vitlökssås (Marcus recept som slår allt!)
Lite vin till, På spåret från igår, Hipp hipp och sen en film.
Satan va gött...
Tredje kursen. Check!
Jaha ja, då var jag nästan godkänd på min tredje kurs på specialpedagogen. Känns riktigt gött.. Nu ska jag förvisso komplettera en liten sak, men det fick vi göra allihop på hela kursen typ så det är inte hela världen. Jag har redan skrivit det så det är bara att skicka in egentligen, men jag vill alltid att mina arbeten ska få vila lite innan den sänds in. Det känns bättre så, ifall jag missat nåt, nåt jag ibland kan komma på mitt i natten. Då är det bättre att ha det kvar hemma så jag kan förbättra det.
Annars har vi det lugnt här i residenset. Jag håller på att samla in mina arbetsgivarintyp från gamla jobb, intyg från FK, från skolan och lite sånt för att kunna skicka in till a-kassan. Men det tar ju sån tiiiid... Nu är det ett papper kvar sen ska allt vara klart och jag kan förhoppningvis börja stämpla. Något jag för övrigt inte vet hur man gör, men det går väl att lära sig. Skolorna började idag så de har självklart inte kunnat börja ringa ännu, men hoppas att det gör det sen!
Jag måste få klaga lite också. Jag har mailat fyra rektorer angående en uppgift jag ska göra från specialpedagogen, har frågat lite snällt om de är intresserade att ställa upp. INGEN har svarat. Hur svårt kan det vara? Bara skriva ett svar, att de inte är intresserade eller vad som, men icke.. En i min studiegrupp mailade alla rektorer i sin kommun, både förskola och skola och fick tre svar, varav ett eller två var från friskolor. Säger det någonting? Antingen är de så överfulla med jobb att de inte hinner eller så är de rädda för skolutveckling, vilket är syftet med uppgiften. Hoppas att det löser sig! Dessutom har jag sökt tre jobb, egentligen inga som jag vill ha, men måste ju söka. Noll svar även från dem. Skitkass måste jag säga... Eller så är jag inte lämplig för jobbet, tycker ändå att de kan skriva ett svar!
Förövriga har vi en gnällig 1,5åring i huset och en galet aktiv halvåring. Alfred har INGA begränsningar!! Han ställer sig upp mot allt, soffan, bobbycar, bord, gåstol, ben. Problemet är att han inte kan stå själv, så han ramlar rätt snabbt. Han är helt blåslagen stackarn.. Vi var tom på bvc igår för att kolla om de hade nån liten hjälm att låna ut, men de hade de inte tyvärr. Vi får köpa en, för detta håller inte. Ska han hålla på så här kommer han gå innan han är 9 månader! Inte okej enligt mamman...
Dags att hjälpa Sigge leta napp hör jag..
Laters
Annars har vi det lugnt här i residenset. Jag håller på att samla in mina arbetsgivarintyp från gamla jobb, intyg från FK, från skolan och lite sånt för att kunna skicka in till a-kassan. Men det tar ju sån tiiiid... Nu är det ett papper kvar sen ska allt vara klart och jag kan förhoppningvis börja stämpla. Något jag för övrigt inte vet hur man gör, men det går väl att lära sig. Skolorna började idag så de har självklart inte kunnat börja ringa ännu, men hoppas att det gör det sen!
Jag måste få klaga lite också. Jag har mailat fyra rektorer angående en uppgift jag ska göra från specialpedagogen, har frågat lite snällt om de är intresserade att ställa upp. INGEN har svarat. Hur svårt kan det vara? Bara skriva ett svar, att de inte är intresserade eller vad som, men icke.. En i min studiegrupp mailade alla rektorer i sin kommun, både förskola och skola och fick tre svar, varav ett eller två var från friskolor. Säger det någonting? Antingen är de så överfulla med jobb att de inte hinner eller så är de rädda för skolutveckling, vilket är syftet med uppgiften. Hoppas att det löser sig! Dessutom har jag sökt tre jobb, egentligen inga som jag vill ha, men måste ju söka. Noll svar även från dem. Skitkass måste jag säga... Eller så är jag inte lämplig för jobbet, tycker ändå att de kan skriva ett svar!
Förövriga har vi en gnällig 1,5åring i huset och en galet aktiv halvåring. Alfred har INGA begränsningar!! Han ställer sig upp mot allt, soffan, bobbycar, bord, gåstol, ben. Problemet är att han inte kan stå själv, så han ramlar rätt snabbt. Han är helt blåslagen stackarn.. Vi var tom på bvc igår för att kolla om de hade nån liten hjälm att låna ut, men de hade de inte tyvärr. Vi får köpa en, för detta håller inte. Ska han hålla på så här kommer han gå innan han är 9 månader! Inte okej enligt mamman...
Dags att hjälpa Sigge leta napp hör jag..
Laters
Vårt inuitbarn <3
Vårt inuitbarn <3
Snällaste storebror kör runt med lillebror :)
Snällaste storebror kör runt med lillebror :)
Arbetslös
Jag kan numer titulera mig som arbetslös. Har smakat lite på ordet och gillar det inte särskilt bra, det är väldigt ovant för mig detta nämligen. Jag har aldrig varit det, så jag hoppas att jag slipper vara det särskilt länge. Marcus ska vara pappaledig i januari och februari och jag anmälde mig då till arbetsförmedlingen. Han som jobbade där var rätt skön, han sa till mig att självklart ska du amnäla dig arbetslös, du har ju en försäkring som täcker det. Så genom att jag stämplar och Marcus tar ut sju föräldradagar i veckan så får vi ut mer än när jag gick hemma och han jobba.. Nu hoppas jag dock att jag inte ska behöva gå hemma, jag har ringt runt till flera rektorsområden här i stan och anmält mig som timvikarie. De blev själaglada att en högstadielärare som läser till specialpedagog vill bli timvikarie, men det är det som passar oss bäst just nu. Jag vill inte ta en vik som jag avslutar mitt i terminen och samtidigt får jag komma ut i verkligenheten igen efter att varit hemma i nästan två år med barn. Så nu hoppas jag bara att de ringer mig så kanske jag slipper stämpla alls.
Båda barnen somnade som stockar kvart över 7 idag. Alfred har inte sovit så bra på dagen igår och idag men sover från 19 till 06.30 utan ett pip varje natt, så ska jag inte klaga. Vi inväntar reaktionen på Sigges mässlingspruta han fick förra veckan, men vi kan ju hoppas att den inte kommer för den är tydligen rätt tråkig. Hög feber och prickar :(
Nu ska jag äta korv och pommes och dricka cola, det låter som ett barnkalas.
2011
Har inte avgett något nyårslöfte, för det är bara fånigt. Dock ska jag ta och fortsätta mitt hälsosammare liv i år, vilket jag redan började med förra året, ska bara fortsätta nu.
Nyårsafton var en mycket trevlig tillställning i Vessigebro hos Maria och Daniel. Sen att inte barnen ville sova är en annan sak, sova kan man gör när man blir gammal. Alfred firade 12-slaget med oss och Sigge kom upp strax efter. Men som de underbara barn de är beslöt de sig för att sova desto mer dagen efter, Alfred 2,5 timma och Sigge 3,5. Så mammman och pappan fick vila oxå, vilket behövdes efter vinet dagen innan ;)
Jag skrev ju att Alfred nästan kryper för några dagar sen, nu kryper han och har även siktet inställt på saker som är lite högre upp.. Så sitter vi i soffan så kommer det ofta en liten hand trevandes för att kolla läget eller så får tv-bänken känna på de små händerna. Herre, han är ju ingen bäbis längre!!!!
Alfred sover numer i eget rum, vårt sovrum, så vi sover i "hallen" uppe, skitmysigt är det! Så nu för tiden ligger vi och kollar tv i sängen på kvällarna, fantastiskt! Så nu är det dags för kaffe, lite glass och den sjätte Harry Potterfilmen, vi har sträckkollat dem i en vecka nu så vi är uppdaterad för sjuan :)
Ciao
Nyårsafton var en mycket trevlig tillställning i Vessigebro hos Maria och Daniel. Sen att inte barnen ville sova är en annan sak, sova kan man gör när man blir gammal. Alfred firade 12-slaget med oss och Sigge kom upp strax efter. Men som de underbara barn de är beslöt de sig för att sova desto mer dagen efter, Alfred 2,5 timma och Sigge 3,5. Så mammman och pappan fick vila oxå, vilket behövdes efter vinet dagen innan ;)
Jag skrev ju att Alfred nästan kryper för några dagar sen, nu kryper han och har även siktet inställt på saker som är lite högre upp.. Så sitter vi i soffan så kommer det ofta en liten hand trevandes för att kolla läget eller så får tv-bänken känna på de små händerna. Herre, han är ju ingen bäbis längre!!!!
Alfred sover numer i eget rum, vårt sovrum, så vi sover i "hallen" uppe, skitmysigt är det! Så nu för tiden ligger vi och kollar tv i sängen på kvällarna, fantastiskt! Så nu är det dags för kaffe, lite glass och den sjätte Harry Potterfilmen, vi har sträckkollat dem i en vecka nu så vi är uppdaterad för sjuan :)
Ciao
