Residens Sanddynan

Sigge går. Och då menar jag inte att han tar ett par steg eller så, nej, han går på riktigt, hela tiden. Långa sträckor och över trösklar. Han tycker det är urkul! Vilket mamma och pappa givetvis också tycker. Fast 10,5 månad är ju ganska tidigt.. så vi får väl se om han har börjat prata när han är 3 år ;)

idag har hela familjen Lundgren/Öberg vart hemma för en gång skull, det var längesen. Så vi har fått lite plock gjort, målat vaggan, målat ramar och lite fix. Gött att få sånt fixat!

Nu blir det mer fix..

Så här kan det gå när det är lite ostadigt...

Det hände, det som jag någonstans helt tiden trott ska hända.. Tiffany kom inte hem en dag efter att jag släppt ut henne på morgonen. Att hon är borta ett par timmar är i och för sig inget ovanligt, men nu kom hon inte hem på hela dagen. Jag började förstå att något hänt och förberedde mig på det värsta. På eftermiddagen stod hon här utanför och hon levde åtminstone. Bara det gjorde att det svämmade över.. Men hon haltade och kunde inte stödja på bakbenet. Hon gick direkt in och gömde sig i min garderob. Jag ringde till veterinären och vi fick en tid efter en timma. Han undersökte henne och hittade en stor blödning på höger bakben som sträckte sig upp på magen och ryggen. Han röntgade henne också, men hittade ingen fraktur som tur var. De frågade vad som hänt henne men jag har ju inte en aning. Då kommer det värsta, de tror att skadan har åstakommits av en människa!! De menade att hade hon blivit påkörd hade skadan varit mycket värre. Alltså jag kan inte för mitt liv förstå att någon kan skada ett litet djur med mening. Visst jag köper att om hon gått in hos någon eller kissat i någons sandlåda så blir de arga på henne, men det finns väl gränser för hur hårt man tar tag i ett djur eller? Veterinären menade att det är ganska vanligt med djur som kom blivit misshandlade. Upprörd är vad ag blir när de berättar sånt!!

Nu mår Tiffany bra efter omständigheterna, men hon får inte gå ut. Hon får smärtstillande och sover hela dagarna i min del av sängen när hon inte är på lådan eller äter lite. Min lilla tussa.. Är inställd på att det kan hända katterna något när de går ute, men att de eventuellt ska bli misshandlade av en människa har helt gått mig förbi. Oavsett vad som hänt Tiffalisa vet bara hon och det gör ont i mig att hon inte kan berätta.

Lilla pärlögat

Ikväll kommer jag att vara ensam hemma för första gången sedan Sigge om till världen. Han och Marcus åker till Skåne och kommer inte hem förrän på onsdag. Kommer kännas mycket märkligt, men det är välbehövligt. Sonen har någon tendens att sova lite märkligt just för tillfället. I natt sov han visserligen som en stock men vaknade klockan fem och hade inga intentioner på att somna om. Fast han fick välling och allt så skulle haninte sova. Vid 7 somnade han en liten stund men kvart över var det dags igen. Detta tidiga morgonschema tillsammans med att nappen måste stoppas i flera gånger varje natt gör att mamman blir lite trött tillslut. Så nu ska jag få sova ordentligt två nätter förhoppningsvis. Men jag kommer nog sakna dem så det gör ont. Men Sigge har världens bästa pappa så jag behöver inte oroa mig för ett dugg, det känns bra.

Nästa torsdag mina vänner, nästa torsdag... Visst ska det bli underbart att sola och bada, men det jag ser fram mot mest är att slippa städa, tvätta, laga mat och allt tråkigt man gör hemma. Det är nu som vuxen och mamma som jag fattar vitsen med att åka på semester på riktigt tror jag :)

Tisdag och onsdag är det studier i Götet som gäller, ska bli skoj, är alltis skoj att komma dit. Jag gillar att plugga helt enkelt :)

Dra balla´i grus.. Nu har jag vart sådär dålig på att skriva igen. Skärpning Lundgren!

Nu har vi vart hemma sen i torsdags så jag har haft hur mycket tid som helst att skriva, men inte orkat/velat/vart motvierad typ.. Vi har äntligen lag färdigt golvet uppe, eller inte jag, Marcus har. Och det blev så fint. Eller det är ju svårt att säga ännu, men som råspont och utan lister ser det bra ut. Och jag har dessutom hittat en tapet jag vill ha uppe, en underbart blå och lite silvergrå medaljongtapet. Har inte gillat såna förut men sen jag såg Stjärnorna på slottet och Björn Ranelid hade den tapeten i sitt rum blev jag helt såld! Och inte jättedyr är den heller. Men där är vi inte ännu, först ska vi lägga golv i vårt och Sigges sovrum och slipa dem. Sedan olja, såpa eller pigmentera dem. Och åka på semester också :) Bara 2,5 vecka kvar.... Kan inte med ord beskriva så gött det ska bli.

Annars flyter allt på bra. Sigge lever loppan nu när alla 6 tänder är igenom och han kryper, sätter sig, försöker resa sig, så här är inte en lugn stund medan han är vaken. Och Bob mår bra också. 3 juli är det meningen att vi ska få ses igen och det ska bli fantastiskt skoj. När jag väntade Sigge hade jag i stort sett inga förväntningar på hur det skulle bli. Dels för att inte bli besviken och dels för att jag inte kunde föreställa mig hur det skulle vara. Nu vet jag ungefär hur det kommer bli och därför längtar jag galet mycket! Har gått 18 veckor, har alltså lite mer än hälften kvar, så det blir till att längta ett tag till.

Vissa har frågat hur vi ska orka ha två såpass små barn. Men det är absolut inget jag oroar mig för. Jag har sett på kompisar som har barn med både 2, 3 och 4 års mellanrum och det är inte lättare det. De barnen är så stora och mer rörliga än en 1-åring. Och tjuriga. Och trotsiga. Blöjorna är inte heller nåt som stör mig, lika bra att ha två blöjbarn samtidigt så har man de gjort liksom. Sedan är jag ingen så kallad "spädbarnsmänniska", självklart älskar jag mina barn som spädisar, men jag tycker det är enklare när det är över ett år och när de börjar prata. Därför passar det mig att ha spädisar tätt så är det över sedan. Jag är ju trots allt 31 år gammal.. Lite annat än att byta blöjor och ha vakennätter vill jag göra innan jag fyller 40 ;)

Dags att fixa lite käk, så mannen inte dör av svält när han kommer från träningen. Mannen som dessutom är världens bästa. Bara så att ni vet, ingen idé ni letar för jag har hittat den bästa redan.

Nån som vill ha 2 katter by the way?



Här är den underbara tapeten!

13 dagar har det tagit för Sigge att lära sig följande:

* Sitta själv utan stöd
* Åla sig fram över golvet
* Sätta sig själv upp från att ha legat på mage

Mamma är så stolt så det gör ont i hjärtat och ögonen nästan svämmar över. Allt detta har han lärt sig sedan den 30 december. Sedan att man inte kan lita på honom till 100 när han sitter är en sak, ibland kan han bara slänga sig åt nåt håll om det finns nåt intressant där. Likadant är det med ålningen, det måste vara nåt som lockar långt där borta annars kan det kvitta. Och att sätta sig upp själv har bara hänt en gång.

Men det räcker. Det räcker för att göra en mamma och pappa lyckligast i världen och få hjärtan att värka.

Tänk att denna lilla har blivit så stor... Och snart har vi en till sån liten. Jag kan inte bärga mig tills Bob kommer!!!

.. och vi är trötta här i residenset. Anledningen är att sonen inte ville sova i natt. Det har hänt förr att han kan ligga vaken en stund, men brukar ofta somna om. Men inte i natt. Han vaknade klockan 23 och var vaken till... ja tills Marcus skulle upp typ. Han kunde inte komma till ro på någon sätt, men han var inte ledsen som tur är. Snarare tvärtom, jätteglad och låg och prata, skratta och gjorde alla nya ljud han kunde komma på. Jag har dock världens bästa man, jag fick sova på soffan så tog han hand om Sigge trots att han skulle upp och jobba. Det älskar jag honom för! Han kan somna fastän Sigge ligger och ropar, det kan inte jag.. Så nu vill jag ha iordning övervåningen så att grabben kan få ett eget rum. Sedan ska jag inte klaga, för vi kanske har haft totlat 10 vakennäter med honom sen han föddes för ett halvår sen.

Tack Emelie för orkideetipset! Ska åka upp till Coop omedelbart och kolla in de.

Dags att byta blöja på the kid...



God jul alla!!