Äntligen
Nu har jag fått tid och ork till att göra en liten uppdatering. Det är verkligen full rulle här.. Herregud.. Visst hade jag väntat mig att det skulle blir mycket att göra och en stor förändring, men inte på detta viset. Förändringen är inte så farlig tycker inte jag och Marcus, men Sigge tycker det är jobbigt. Jag trodde i min enfald att han skulle vara för liten för att bry sig så mycket, men så var det inte. Han har blivit en liten bäbis igen och har kommit på att ju mer han skriker desto mer uppmärksamhet får han, precis som Alfred. Skriker han så tar vi upp honom, då gör Sigge likadant.. Så vi har två spädisar här hemma nu, en på 6 kg och en på 12 kg :) Men förhoppningsvis kommer det att vända så småningom. Marcus, min bästa, har sagt att han stannar hemma tills allt har ordnat upp sig. Vi börjar väl få någon sorts styr på dagarna, men det är en bit kvar.. Tips och råd på hur man tar hand om en 1-årig storebror tas gärna emot ;) Annars har vi varsitt barn att ta hand om på dagarna, jag har även ett på nätterna då Alfie gärna äter vid 3 och nångång framåt morgon vid 5-6. Så det blir inte mycket tid över till annat det vill jag lova, men vi har det ganska trevligt här hemma, bara jag får sova nån timme på dagen, då blir jag ett bra mycket trevligare sällskap ;)
Om jag skulle ta och redogöra lite för Alfreds nedkomst också, för er som är intresserade. Får se om det går lika fort att skriva som det gjorde i verkligheten, för det gick sjukt snabbt! Hade alla förlossningar vart såna hade jag kunna föda många barn, bara jag slapp ta hand om dem ;) Så här var det :
8.00 Vaknar på morgonen och känner första värken. Inte ont, bara att de börjar komma. Går upp och äter frukost.
9.30 Ringer till förlossningen och kollar läget. Jag vill inte åka in för sent om man skulle för ont, det är så jobbigt att åka bil då. Det är trots allt 3,5 mil till Halmstad. Allt var lugnt där så hon tyckte jag skulle gå och duscha och känna om värkarna avtar. Dock hade jag inte ont ännu och hade ungefär 10 minuter mellan varje värk. Det gick inte över med duschen, så Marcus åkte och lämnade Sigge hos mormor och morfar.
11.20 åkte vi från Falkenberg. Fortfarande inte ont och 8-10 minuter mellan varje värk. Smärta på en skala 1-10: 3.
12.00 Inne på förlossningen och de kolla CTG. Då försvinner alla värkar, inte en värk på 20 min. Satan tänkte jag, nu får vi åka hem. Men de ville att vi skulle gå en sväng, äta lite och så och sen komma tillbaka, hon ville bara undersöka mig först. Då var jag öppen 8 cm, så vi fick inte gå nånstans och skrivs in på förlossningen kl 13.15.
14.15 Fortfarande inte särskilt ont, på skalan: 4. Inte så tätt mellan värkarna heller. Jag står upp, pratar och äter mackor och dricker nyponsoppa. Personalen är helt förundrad över hur jag kan :) Byte av personal och den nya barnmorskan vill undersöka mig igen, då är jag helt öppen.
14.30 Bm tar hål på fosterhinnorna. Då började det göra ont och jag använde lustgasen för första gången.
14.40 Krytsvärkar. Galet ont gör det, men det blir bara två stycken för...
14.48 ... så kommer Alfred! 5000 g och 55 cm lång, med navelsträngen runt hela kroppen, men den sötaste bäbisen i världen, ja, Sigge också så klart :)
Japp, så sådär var det. Lätt som en plätt och det menar jag också. Visserligen har jag ju haft ont i tre månader innan, så jag förtjänade väl det här.
Nu så här efter fem veckor funkar allt rätt bra med Alfred. Han är en snäll kille mest hela tiden. Förra veckan hade han lite svårt att sova på dagen, men så är det när det 4-5 veckor. Nu är allt bra igen och han sover som en stock i vaggan eller vagnen. Dock erkänner jag, jag är ingen spädbarnsmänniska. Självklart älskar jag mina barn och tycker att det är lite mysigt när de är små, men jag tycker det är lite jobbigt att man är så låst när de är små. Men så som de växer så är det inte så länge de är så små, så man får ta tillvara tiden som är.. Alfie väger vid 5 veckors ålder 6480 g och är 59,5 cm lång. Han ammas mestadels, men vi erbjuder honom ersättning på dagen då han fått det sedan han var fyra timmar gammal. Han är en stor pojk som behöver mycket mat!
En liten uppdatering om hur vi har det, ska nog få tid att skriva mer så småningom..
Mina underbara pojkar <3
Om jag skulle ta och redogöra lite för Alfreds nedkomst också, för er som är intresserade. Får se om det går lika fort att skriva som det gjorde i verkligheten, för det gick sjukt snabbt! Hade alla förlossningar vart såna hade jag kunna föda många barn, bara jag slapp ta hand om dem ;) Så här var det :
8.00 Vaknar på morgonen och känner första värken. Inte ont, bara att de börjar komma. Går upp och äter frukost.
9.30 Ringer till förlossningen och kollar läget. Jag vill inte åka in för sent om man skulle för ont, det är så jobbigt att åka bil då. Det är trots allt 3,5 mil till Halmstad. Allt var lugnt där så hon tyckte jag skulle gå och duscha och känna om värkarna avtar. Dock hade jag inte ont ännu och hade ungefär 10 minuter mellan varje värk. Det gick inte över med duschen, så Marcus åkte och lämnade Sigge hos mormor och morfar.
11.20 åkte vi från Falkenberg. Fortfarande inte ont och 8-10 minuter mellan varje värk. Smärta på en skala 1-10: 3.
12.00 Inne på förlossningen och de kolla CTG. Då försvinner alla värkar, inte en värk på 20 min. Satan tänkte jag, nu får vi åka hem. Men de ville att vi skulle gå en sväng, äta lite och så och sen komma tillbaka, hon ville bara undersöka mig först. Då var jag öppen 8 cm, så vi fick inte gå nånstans och skrivs in på förlossningen kl 13.15.
14.15 Fortfarande inte särskilt ont, på skalan: 4. Inte så tätt mellan värkarna heller. Jag står upp, pratar och äter mackor och dricker nyponsoppa. Personalen är helt förundrad över hur jag kan :) Byte av personal och den nya barnmorskan vill undersöka mig igen, då är jag helt öppen.
14.30 Bm tar hål på fosterhinnorna. Då började det göra ont och jag använde lustgasen för första gången.
14.40 Krytsvärkar. Galet ont gör det, men det blir bara två stycken för...
14.48 ... så kommer Alfred! 5000 g och 55 cm lång, med navelsträngen runt hela kroppen, men den sötaste bäbisen i världen, ja, Sigge också så klart :)
Japp, så sådär var det. Lätt som en plätt och det menar jag också. Visserligen har jag ju haft ont i tre månader innan, så jag förtjänade väl det här.
Nu så här efter fem veckor funkar allt rätt bra med Alfred. Han är en snäll kille mest hela tiden. Förra veckan hade han lite svårt att sova på dagen, men så är det när det 4-5 veckor. Nu är allt bra igen och han sover som en stock i vaggan eller vagnen. Dock erkänner jag, jag är ingen spädbarnsmänniska. Självklart älskar jag mina barn och tycker att det är lite mysigt när de är små, men jag tycker det är lite jobbigt att man är så låst när de är små. Men så som de växer så är det inte så länge de är så små, så man får ta tillvara tiden som är.. Alfie väger vid 5 veckors ålder 6480 g och är 59,5 cm lång. Han ammas mestadels, men vi erbjuder honom ersättning på dagen då han fått det sedan han var fyra timmar gammal. Han är en stor pojk som behöver mycket mat!
En liten uppdatering om hur vi har det, ska nog få tid att skriva mer så småningom..
Mina underbara pojkar <3
Kommentarer
Postat av: Fanny
Du kan alltid släppa av Sigge här i Överlida så tar jag honom för dagen :D Eller så kan vi komma till Falkenberg, så kan jag och Evelina ta hand om honom några dagar innan skolan ;)
Postat av: Linds
Snälla Fanny, kom hit!!!!! ;)
Postat av: Marika
Jaha du, om alla förlossningar var så lätta så skulle jag inte ens behöva vara nervös som jag är innan jag ens blivit gravid! hahah, men som du skriver, du hade ju haft ont innan och då kan man på något sätt förtjäna en "enkel" förlossning.
Postat av: Johanna
Haha, skrattade högt över din förlossning. Öppen 8 cm, tänk om ni inte kollat, då hade du väl fött där ni åt eller något?
Postat av: Johanna
Alva sover oxå kasst om dagarna när hon är i sitt utvecklingsprång.. man är ju så tacksam över att dom sover gott om nätterna trots allt.
Postat av: Fanny
Haha vi är på väg ;)
Trackback
