Lycka!!
Lycka!!
Lägesrapport
Har inte uppdaterat på ett tag angående pojkarnas färdigheter. Kanske inte heller är så intressant att läsa, menjag har en tanke med bloggen och det är att den ska fungera som en slags dagbok från när barnen var små. De ska sedan få läsa den och därmed veta hur det var när de var små. Nu skriver jag visserligen inte så ofta, men någon form av röd tråd finns det ändå.
Vad beträffar Sigge Öbreg är han i en ljuvlig ålder just nu. Jag önskar flera gånger om dagen att jag kan stanna tiden och ha honom såhär för alltid... Han utvecklas allt mer till en människa och en egen individ. Sigge är för tillfället:
- i ett stadie där orden bubblar ur honom, flera nya ord varje dag. Dessutom börjar han sätta ihop orden två och två, till exempel heja Diddi (heja Sigge), ajaj Atti (ajaj Alfred), pappa jobbabulli (pappas jobbarbil), mamma bulli (mammas bil), ja ni märker. Idag kom två nya ord, panda och elefant, när han pusslade på iPhonen.
- lika glad i mat som han alltid varit. Favoriterna är köttbullar, korv, hamburgare o bröd, pommes och potatismos. Alltid med en klick creme fraishe, för sås äter han inte.
- 15 kg tung och dryga 90 cm. Vet inte exakt, men 92kläder är precis lagom så köper jag nya blir det 98.
- fullutrustad med tänder, 20 st. Det är tidigt säger mamma tandsköterskan.
- besatt av iPhonen. Han pusslar, lyssar på musik (endast Fattig bonddräng), klappar katter, giraffer och robotar, lyssnar och tittar på div fordon och djur. Tar jag telefonen blir det gap. Kan man köpa en iPad till två barn under två år?
- Vädigt insöad på traktorer, lastbilar och bussar.
- Kompis med sin lillebror. Alfred har en stor plats i Sigges liv, vilket märktes tydligt när Marcus var med Sigge på akuten då han fått krupp. Han frågade efter Alfred flera gånger. Det värmer ett mammahjärta.
- lika mycket mammig som pappig och dessutom väldigt mysig. Mycket gos och mys i soffan blir det.
- inte intresserad av pottan eller att gå på toa. Det kommer!
- otroligt ordningsam. Är det kladdigt så ska det torkas, vill gärna dammsuga och torka golv, stänger alla skåp och lådor i köket. Hoppas det håller i sig!
- mest road att att gå till appilassen (lekplatsen).
- och för alltid vår underbara förstfödda son och som jag älskar av hela mitt hjärta.
I Alfreds värld händer det så mycket att jag inte hänger med.. Inte han själv heller, då han är en liten suris ibland. Men det har blivit bättre så han börjar nog vänja sig vid de nya färdigheterna. Alfreds facit är:
- lärde sig gå vid 9 månaders ålder. Idag är han 10 månader och 1 vecka och går mer än han kryper. Går till och med i sidled för att väja för något.
- säger mamma. Vet hur kossan och katten låter.
- pussas.
- Hittar lampan och pekar på den och börjar även hitta andra saker man frågar om.
- älskar imse vimse spindle och viftar febrilt med armarna åt alla håll när den sjungs.
- 11900 gram tung och 78 cm lång. Det är rejäl bit att bära omkring på. Det märks på mammas överarmar :)
- fyra tänder ännu så länge. Två uppe, två nere. Fler är på gång, det märks för att han biter på allt och vill inte alltid ha nappen.
- håller på att ändra om sina rutiner under dagen. Sover två gånger ännu, men håller på att skjuta och justera dem så vi får se vart det leder.
- Sover från sju till sex, halv sju. Sista veckan har han vaknat någon gång och äter välling, men somnar lika snabbt ingen. Bröderna vaknar alltid precis samtidigt. Mamman skulle önska att det klockslaget vore någon timma senare...
- gillar Sigges kanin med speldosa i. Kan knappt inte sova utan den. Dessutom en napp i munnen och en i var hand. Blir nog lätt att vänja av honom vid napp. Men tack gode gud för napp!!
- Tror han föredrar mammas hemlagade mat framför burkar. Markerar tydligt när han är mätt, då spottar han ut det. Gillar smörgås med leverpastej!! Vill gärna mata mamma och pappa med det mesta, mat som nappar :)
- vill göra allt som Sigge gör, vilkat han klarar mycket av. Dock kan han inte klättra upp i soffan ännu och det gör honom arg. Är vi i soffan ska Alfie vara i soffan! Klättrar överallt där han kommer åt.
- Han kommer alltid vara min lille bäbis och jag älskar honom och hans bror mer än livet självt!
Älskar er min lilla familj!
Vad beträffar Sigge Öbreg är han i en ljuvlig ålder just nu. Jag önskar flera gånger om dagen att jag kan stanna tiden och ha honom såhär för alltid... Han utvecklas allt mer till en människa och en egen individ. Sigge är för tillfället:
- i ett stadie där orden bubblar ur honom, flera nya ord varje dag. Dessutom börjar han sätta ihop orden två och två, till exempel heja Diddi (heja Sigge), ajaj Atti (ajaj Alfred), pappa jobbabulli (pappas jobbarbil), mamma bulli (mammas bil), ja ni märker. Idag kom två nya ord, panda och elefant, när han pusslade på iPhonen.
- lika glad i mat som han alltid varit. Favoriterna är köttbullar, korv, hamburgare o bröd, pommes och potatismos. Alltid med en klick creme fraishe, för sås äter han inte.
- 15 kg tung och dryga 90 cm. Vet inte exakt, men 92kläder är precis lagom så köper jag nya blir det 98.
- fullutrustad med tänder, 20 st. Det är tidigt säger mamma tandsköterskan.
- besatt av iPhonen. Han pusslar, lyssar på musik (endast Fattig bonddräng), klappar katter, giraffer och robotar, lyssnar och tittar på div fordon och djur. Tar jag telefonen blir det gap. Kan man köpa en iPad till två barn under två år?
- Vädigt insöad på traktorer, lastbilar och bussar.
- Kompis med sin lillebror. Alfred har en stor plats i Sigges liv, vilket märktes tydligt när Marcus var med Sigge på akuten då han fått krupp. Han frågade efter Alfred flera gånger. Det värmer ett mammahjärta.
- lika mycket mammig som pappig och dessutom väldigt mysig. Mycket gos och mys i soffan blir det.
- inte intresserad av pottan eller att gå på toa. Det kommer!
- otroligt ordningsam. Är det kladdigt så ska det torkas, vill gärna dammsuga och torka golv, stänger alla skåp och lådor i köket. Hoppas det håller i sig!
- mest road att att gå till appilassen (lekplatsen).
- och för alltid vår underbara förstfödda son och som jag älskar av hela mitt hjärta.
I Alfreds värld händer det så mycket att jag inte hänger med.. Inte han själv heller, då han är en liten suris ibland. Men det har blivit bättre så han börjar nog vänja sig vid de nya färdigheterna. Alfreds facit är:
- lärde sig gå vid 9 månaders ålder. Idag är han 10 månader och 1 vecka och går mer än han kryper. Går till och med i sidled för att väja för något.
- säger mamma. Vet hur kossan och katten låter.
- pussas.
- Hittar lampan och pekar på den och börjar även hitta andra saker man frågar om.
- älskar imse vimse spindle och viftar febrilt med armarna åt alla håll när den sjungs.
- 11900 gram tung och 78 cm lång. Det är rejäl bit att bära omkring på. Det märks på mammas överarmar :)
- fyra tänder ännu så länge. Två uppe, två nere. Fler är på gång, det märks för att han biter på allt och vill inte alltid ha nappen.
- håller på att ändra om sina rutiner under dagen. Sover två gånger ännu, men håller på att skjuta och justera dem så vi får se vart det leder.
- Sover från sju till sex, halv sju. Sista veckan har han vaknat någon gång och äter välling, men somnar lika snabbt ingen. Bröderna vaknar alltid precis samtidigt. Mamman skulle önska att det klockslaget vore någon timma senare...
- gillar Sigges kanin med speldosa i. Kan knappt inte sova utan den. Dessutom en napp i munnen och en i var hand. Blir nog lätt att vänja av honom vid napp. Men tack gode gud för napp!!
- Tror han föredrar mammas hemlagade mat framför burkar. Markerar tydligt när han är mätt, då spottar han ut det. Gillar smörgås med leverpastej!! Vill gärna mata mamma och pappa med det mesta, mat som nappar :)
- vill göra allt som Sigge gör, vilkat han klarar mycket av. Dock kan han inte klättra upp i soffan ännu och det gör honom arg. Är vi i soffan ska Alfie vara i soffan! Klättrar överallt där han kommer åt.
- Han kommer alltid vara min lille bäbis och jag älskar honom och hans bror mer än livet självt!
Älskar er min lilla familj!
...
Ett dygn efter att jag skrev det förra inlägget dog min lilla farmor.
Farmor var gammal och har varit sjuk i många år, så det är på ett sätt skönt att hon slipper lida mer. Ändå så är det så sorgligt. Det är på ett sätt naturligt att min farmor lämnar oss, men hon är också en del av mig. Utan henne och farfar Tore hade jag inte varit det jag är idag. Genom sina tankar och värderingar har de uppfostrat min pappa och som i sin tur har präglat hur jag vuxit upp. Men farmor har det bra nu, hon har fått ro och hon kommer att få träffa sin älskade Tore. 26 år tog det innan de fick mötas igen, men nu är det för alltid.
Sov gott lilla farmor.
Farmor var gammal och har varit sjuk i många år, så det är på ett sätt skönt att hon slipper lida mer. Ändå så är det så sorgligt. Det är på ett sätt naturligt att min farmor lämnar oss, men hon är också en del av mig. Utan henne och farfar Tore hade jag inte varit det jag är idag. Genom sina tankar och värderingar har de uppfostrat min pappa och som i sin tur har präglat hur jag vuxit upp. Men farmor har det bra nu, hon har fått ro och hon kommer att få träffa sin älskade Tore. 26 år tog det innan de fick mötas igen, men nu är det för alltid.
Sov gott lilla farmor.
