Dagissjukdomar
På måndag ska jag till Göteborg och första workshopen av flera i vetenskapsteorier. Ja ni hör ju hur skoj det låter. Men vad jag vill säga är att jag nu har läst 2/3 av min specialpedagogutbildning. Det trodde jag inte i min vildaste fantasi när jag började för 2 år sedan. Då med en liten bäbis hemma som var helt ny och som vi inte kände. Nu med två barn hemma som vi känner innan och utan. Livet är rätt roligt när man sätter det i perspektiv :)
Idag har det vart mycket gäll och gap i residenset och så även vid läggdags. Sigge sover ännu inte, men Marcus ligger jämt honom och kliar honom på ryggen så förhoppningsvis gör han det snart. Själv sitter jag och gör en NO-planering tills imorn, pollinering av blommor. Låter inte så spännande kanske, men tro mig, på mellanstadiet så går allt att göra spännande :)
Lycka
Utanför ryter stormen och regnet slår mot fönstret. Det är lite dragit i vårt gamla hus. Men att ligga jämte sin äldste son och höra honom andas allt långsammare och tyngre och ska snart somna så blir jag så varm i mitt hjärta att jag skulle kunna tina hela Arktis.
Hur jobbigt det än är att vara en heltidsarbetande lärare, halvtidsstudent och två barnsmamma så är det värt det alla gånger när jag ligger där jämte Sigge på kvällen. Eller när jag kommer till dagis och hämtar barnen och Alfred springer och snubblar över leksaker och barn för att få komma till sin mamma. För jag är deras mamma och kommer alltid att finnas där för dem när de behöver mig. Jag kommer göra misstag och jag kommer att vara arg på dem, men alltid finnas där för dem.
Älskade barn!
