Ensamstående mamma
Idag har jag och Sigge blivit övergivna av pappan. Han är på hemvärnsövning. Skratta inte, han tar det på stort allvar och går in för sin uppgift. Jag å andra sidan tycker det är urtöntigt hahaha.. Men jag låter honom hållas. Det är faktiskt en inkomstkälla också, tro det eller ej.. Och alla pengar är välkomna i denna småbarnsfamilj! Men helt ärligt, fy fan för att vara ensamstående mamma till såna små barn som Sigge. Det finns ju ingen tid över för något annat. Just nu är han inne i en fas där han inte kan leka själv, går jag ut rummet blir han hysterisk, får han inte som han vill blir han VANSINNIG och han ska hjälpa till med allt. Just nu är tvättmaskinen och spola i toalettstolen det roligaste som finns. Han skulle kunna fördriva timtal med dessa två aktiviteter. Jag tycker det är mindre roande. Dessutom sover han allt mindre om dagarna så det blir inte mycket gjort här. Disken får stå till kvällen, tvätten likaså, städning blir det lite si och så med. Tänk då att ha detta själv, nu är vi trots allt två som hjälps åt och ändå kan jag tycka det blir mycket ibland. Sedan att jag är höggravid och bara gråter åt minsta motgång gör väl inte saken lättare..
Att gråta mycket som gravid säger enligt myten att det är flicka. Jag har fortfarande ingen känsla för vad det kan vara, men vi har ett namn till en tjej i alla fall. Alltid något.
Nu sitter jag i soffan och slappar och äter lite chips jag hittade i skåpet, dricker cider och kollar New moon. Nu har jag ju inte läst böckerna vilket är pinsamt för en högstadielärare, men jag gillar filmerna ändå. Skådespelarinsatserna är väl inte hundra, men de är lite mysiga. Igår såg vi Avatar. Jag gick och la mig, men den var inte dålig, jag fastnade bara inte för den. Dock hade den många budskap som bör uppmärksammas och diskuteras. Jag hade lätt sett den med mina elever om jag jobbat nu, framför allt niondeklassarna.
Bäbisen bökar runt och ibland känns det som om den ska trilla ur, hoppas inte den gör det denna helg bara, jag vill att Marcus ska vara med.
Ute och lirar boll.
Håller med dig, jag vill oxå ha tillbaks min rörlighet. Känner mig som en strandad val ibland när jag hamnar i en för djup soffa eller fåtölj.
Men mest längtar jag efter att kunna andas..
Sitta tillbakalutad och andas.
Intressant hur man njuter för att sen plötsligt bara bli helt spytrött på det...
